Historien om Bjertorp Slott

Ett slott berättar generöst sin historia. Hos oss är du en del i den. Och så vill vi att det ska vara – det öppna slottet där väggarna berättar, fyllt med överraskningar och som ständigt överträffar dina förväntningar. Här berättar vi hur det var innan ditt besök.

Året var 1911. Mitt på Västgötaslätten lät förmögne Knut Henrik Littorin bygga den mest imponerande byggnad som skådats i socknarna. Förmögenheten hade han skapat på olja och gas i Ryssland.

Han var son till en välbärgad man, Sven Henrik Littorin, som 1856 köpte upp jordbruksegendomen Bjertorp. Gården drevs rationellt och framgångsrikt och här anlades även det berömda Bjertorps stuteri, där man födde upp ardennerhästar. Några år innan föräldrarna gick bort köptes gården av Knut Henrik, som dock vid denna tid befann sig i Ryssland med sin familj. Till förvaltare utsågs under tiden brodern Sten.

Knut Henrik, född 1860, fick sin utbildning vid Göteborgs Handelsinstitut och anställdes vid Nobels oljekoncern i Ryssland där han snabbt avancerade från kontorspojke till chef och styrelsedirektör i företaget. 1913 utnämndes han till norsk konsul i Moskva. Genom investeringar i ryska oljekällor och företag skapade han sig en ansenlig förmögenhet, som han bland annat investerade på Bjertorp. Till minne av sin far och mor lät han uppföra en praktfull, palatsliknande byggnad på just den plats där han vuxit upp som barn. I tre år pågick arbetet och alltsammans stod klart 1914. Under ryska revolutionen 1917 tvingades Littorin att fly med häst och vagn undan bolsjevikerna. Nära Finska gränsen blir de upphunna av ryssarna men då har Knut Henrik redan bytt kläder och plats med kusken, som på platsen avrättas med ett nackskott.

Slottet ligger på exakt den plats där familjens ursprungliga huvudbyggnad låg. För att kunna bygga här fick man först flytta fädernehemmet 300 m. Det huset ligger nu till vänster då ni träder ut ur porten. Littorin, som under byggnadstiden befann sig i Moskva, anlitade dåtidens store arkitekt Ferdinand Boberg. Boberg, som omnämns som den störste arkitekten i modern tid, är bland annat upphovsman till vår parlamentsbyggnad Rosenbad, NK-huset, Prins Eugens Valdemarsudde.

Ett slott mitt ute på Varaslätten ansågs av Boberg vara en befängd idé och han tackade nej. Först då Littorin gjort klart för honom att han skulle få fria händer och att det fick kosta vad det kosta ville, antog han erbjudandet. Ritningarna presenterades för hustrun, som dock rynkade på näsan då hon tyckte det var på tok för litet. Boberg ändrade ritningens mått från aln till meter och dubblade i ett pennstreck byggets storlek. Färdig står alltså 1914 en privatbostad, åt sju personer, på 1954 m2 bostadsyta, byggd i de bästa material som fanns att uppbringa och med Europas skickligaste hantverkare till hjälp. Slottet står på en grund av granit, utmejslad i Bohuslän, där Littorin självklart hade sin egen ö. Fasader och murar är av kalksten, hämtat från Falköpingstrakten.

Vi öppnar den tunga ekporten som leder in till kapprummet. Ett kapprum klätt i svensk marmor och med plats för 200 rockar. Inte speciellt trångt för sju personer. Vi går upp för trappan, förbi vår ryska björn (enligt berättelsen fälld av Littorin själv) och upp i foajén. Detta är hjärtat av slottet, varifrån vi rör oss ut i de olika sällskapssalongerna på första våningen. Du befinner dig nu i Sveriges bäst bevarade jugendmiljö. Alla de tyngre möblerna är originalmöbler, designade av Ferdinand Boberg, som inte bara var arkitekt utan även möbeldesigner. Hans ande vilar över hela slottet, så gott som varje detaljlist, fönsterbeslag, stuckaturer, armaturer är hans verk. Foajén går helt och hållet i ek, såväl väggpaneler som möbler. Titta på räckena. Varje spjäle är snidad för hand. Likaså elementskydden.