Året var 1911. Mitt på Västgötaslätten lät förmögne Knut Henrik Littorin bygga den mest imponerande byggnad som skådats i socknarna. Förmögenheten hade han skapat på olja och gas i Ryssland.
Han var son till en välbärgad man, Sven Henrik Littorin, som 1856 köpte upp jordbruksegendomen Bjertorp. Gården drevs rationellt och framgångsrikt och här anlades även det berömda Bjertorps stuteri, där man födde upp ardennerhästar. Några år innan föräldrarna gick bort köptes gården av Knut Henrik, som dock vid denna tid befann sig i Ryssland med sin familj. Till förvaltare utsågs under tiden brodern Sten.
Knut Henrik, född 1860, fick sin utbildning vid Göteborgs Handelsinstitut och anställdes vid Nobels oljekoncern i Ryssland där han snabbt avancerade från kontorspojke till chef och styrelsedirektör i företaget. 1913 utnämndes han till norsk konsul i Moskva.
Genom investeringar i ryska oljekällor och företag skapade Knut Henrik sig en ansenlig förmögenhet, som han bland annat investerade på Bjertorp. Till minne av sin far och mor lät han uppföra en praktfull, palatsliknande byggnad på just den plats där han vuxit upp som barn. I tre år pågick arbetet och alltsammans stod klart 1914. Under ryska revolutionen 1917 tvingades Littorin att fly med häst och vagn undan bolsjevikerna. Nära Finska gränsen blir de upphunna av ryssarna men då har Knut Henrik redan bytt kläder och plats med kusken, som på platsen avrättas med ett nackskott.
Slottet ligger på exakt den plats där familjens ursprungliga huvudbyggnad låg. För att kunna bygga här fick man först flytta fädernehemmet 300 m. Det huset ligger nu till vänster då ni träder ut ur porten. Littorin, som under byggnadstiden befann sig i Moskva, anlitade dåtidens store arkitekt Ferdinand Boberg. Boberg, som omnämns som den störste arkitekten i modern tid, är bland annat upphovsman till vår parlamentsbyggnad Rosenbad, NK-huset, Prins Eugens Valdemarsudde.
Ett slott mitt ute på Varaslätten ansågs av Boberg vara en befängd idé och han tackade nej. Först då Littorin gjort klart för honom att han skulle få fria händer och att det fick kosta vad det kosta ville, antog han erbjudandet. Ritningarna presenterades för hustrun, som dock rynkade på näsan då hon tyckte det var på tok för litet. Boberg ändrade ritningens mått från aln till meter och dubblade i ett pennstreck byggets storlek.
Färdig står alltså 1914 en privatbostad, åt sju personer, på 1954 m2 bostadsyta, byggd i de bästa material som fanns att uppbringa och med Europas skickligaste hantverkare till hjälp. Slottet står på en grund av granit, utmejslad i Bohuslän, där Littorin självklart hade sin egen ö. Fasader och murar är av kalksten, hämtat från Falköpingstrakten.
Vi öppnar den tunga ekporten som leder in till kapprummet. Ett kapprum klätt i svensk marmor och med plats för 200 rockar. Inte speciellt trångt för sju personer. Vi går upp för trappan, förbi vår ryska björn, enligt berättelsen fälld av Littorin själv, och upp i foajén. Detta är hjärtat av slottet, varifrån vi rör oss ut i de olika sällskapssalongerna på första våningen.
Du befinner dig nu i Sveriges bäst bevarade jugendmiljö. Alla de tyngre möblerna är originalmöbler, designade av Ferdinand Boberg, som inte bara var arkitekt utan även möbeldesigner. Hans ande vilar över hela slottet, så gott som varje detaljlist, fönsterbeslag, stuckaturer, armaturer är hans verk. Foajén går helt och hållet i ek, såväl väggpaneler som möbler. Titta på räckena. Varje spjäle är snidad för hand. Likaså elementskydden.
Vi rör oss vidare in till matsalen. På den tiden familjens privata matsal på närmare sjuttio kvadratmeter. Väggarna här inne är klädda i Hondurasmahogny av bästa kvalitet och en, vad man kallar Italiensk gyllenlädertapet. Blicka upp i taket och ni finner helt fantastiska stuckaturer. Skickligast, då och nu, på stuckaturer var hantverkare från Italien så självklart tog man hit så kallade stuckatörer därifrån som tillverkade dessa på plats. Väggfast skänk och matsalsbord, som idag står i Konsulinnan på andra våningen, samt matchande stolar, som återfinns i salong Kreml, slipades och lackerades var sjätte månad, oavsett om det behövdes eller ej.
I stuckaturen i hörnen finner du inskriptionen KM i ett dubbelt L, som står för Knut och Maria Littorin. En ytterligare detalj i matsalen är ljusrampen, som man skulle kunna tro ha en senare datering. Lägg även märke till den unika lampan i taket samt övriga lampor, som såväl här i matsalen som i övriga slottet, till stor del är originalarmaturer. Då ska man veta att elektriciteten kom till ”Varaslätten” i bred skala först på 30-talet.
Vidare till konsulns arbetsrum; rummet är klätt i mahognypanel med valnötsinlägg. Öppenspis i svart marmor med matchande marmorbord (ett står idag i kapprummet). Det stora skrivbordet stod ursprungligen nere i hörnet vid de väggfasta skåpen. Lägg märke till den lilla fönstergluggen till vänster om spisen. Dåtidensspecialdesignade ”titthål” med utsikt mot porten. Var besökaren inte önskvärd kunde Littorin snabbt försvinna ut bakvägen.
Från arbetsrummet kommer man in i det rum, som är en kopia på ett av rummen i det ryska palatset. Det välvda taket med bladguldsmålningar för onekligen tankarna till Kreml. Panelen här är av masurbjörk liksom de ursprungliga möblerna. Så även fönsterbåge och elementskydd. Detta var herrarnas rökrum. Här snoppades cigarrer och smuttades på cognac medan damerna blev hänvisade till Gula salongen, som ligger parallellt med Salong Kreml.
Kreml är staden i staden Moskva, som omgärdas av en mur. Här låg många av dekejserliga palatsen och kyrkorna. Efter en audiens hos den siste Kejsaren av Ryssland i ett av dessa slott blev Littorin så förtjust i rummet han blev mottagen i att han lät uppföra ett liknande rum hemma i Sverige.
Det mest feminina rummet av alla på slottet. Gula sidentapeter, vävda i Frankrike, är infällda i ett rikt dekorerat panelverk, målat i vitt. Möblerna som är ritade av Boberg är komponerade förrummet och överensstämmer med panelens dekor. De är tillverkade på NK Möbelverkstad i Nyköping. I taket hänger en förgylld takkrona med prismor i kristall. Lägg märke till den vackra servisen, som var en bröllopsgåva till Maria och Knut-Henrik vid deras bröllop från en rysk adelsman, daterad 1880.
Innanför den Gula salongen ligger det rum där man höll alla större festligheter och banketter. Denna sal är klädd i en vacker, grön Kolmårdenmarmor. Här inne stod ursprungligen flygeln och de vackra marmorborden, som nu är utflyttade till Gula salongen.